Politik är ett ämne som engagerar de allra flesta eftersom det påverkar alla olika nivåer i samhället. Alla förhåller sig till detta ämne på ett eller annat sätt. Något som verkligen väcker debatt är de olika politiska partierna i Sverige, vad de står för och hur de ser på politikens olika ämnesområden. Inget parti väcker dock lika starka känslor som Sverigedemokraterna som har gått framåt bland väljarna under de senaste åren. Dock behandlas de allt som oftast med avsky av de andra politiska partierna i riksdagen, som konsekvent vägrar att vare sig samarbeta eller förhandla med partiet.

Historia

Sverigedemokraterna grundades 1988 i Stockholm och har en brokig och mindre smickrande historia bakom sig. Partiet kom till främst som ett nationalistiskt ställningstagande mot invandring. Några av nyckelpersonerna bakom grundandet av Sverigedemokraterna hade tidigare även varit med i partiet Bevara Sverige Svenskt. Tonen var högerextremistisk och partiet sysslade med kampanjer och en hel del aktivism. En del av medlemmarna hade tidigare engagerat sig i partier med nazistiska sympatier.

Interna krafter verkade dock för en förändring och 1995 tog Mikael Jansson över posten som partiledare och inledde det som numera kallas storstädningen inom partiet. Man förbjöd bland annat uniformsliknande klädsel vid olika möten och sammankomster och man började formulera om delar av partiprogrammet. Trots att ordförandeposten tillhörde en vanlig småbarnspappa från Örebro fortsatte partiet att sammankopplas med olika skandaler och medlemmar brände litteratur och lät sig fotograferas med nazistiska flaggor. 2005 valdes Jimmie Åkesson till ny partiledare och såväl politiken som partiprogrammet reviderades. Inställningen till Sveriges invandring fortsatte i det kritiserade 33 punktsprogrammet.

Från fackla till blåsippa

För att tydligt markera att förändringens vindar blåste inom partiet valde man 2006 att byta ut den gamla partisymbolen mot en ny. Tidigare hade man haft en hand som höll en blågul fackla. Den nya symbolen blev istället den betydligt mildare och mindre radikala blåsippan. Detta i sin tur ledde dock till problem med ”Högerpartiet de konservativa” som hade använt blåsippan som sin partisymbol sedan 2000. Sverigedemokraterna fick dock behålla symbolen med motiveringen från PRV att deras blåsippa var tecknad, till skillnad från Högerpartiet de konservativas som var ett så kallat fotografiskt tecken.

Politiskt principprogram

Sverigedemokraternas partiprogram kritiseras skarpt av de övriga partierna i riksdagen som överhuvudtaget inte vill låtsas om att de existerar och än mindre samarbeta med dem. SD kallar själva sitt politiska program för principprogram och dessa principer togs fram 2011 och har sedan dess spelat en central roll i deras politik. De beskriver sig själva som ett socialkonservativt parti som värnar om såväl nationalistisk grundsyn som samsyn. Värdekonservatism och välfärd är viktiga nyckelord liksom människovärde och nationalism. Fortfarande brottas dock partiet med epitet som rasism och främlingsfientlighet. Ingen kan förneka att invandringen är deras främsta fråga, men eftersom de sällan får ordet i något annat sammanhang är det ingen som vet vilka andra frågor som prioriteras.