Ett annat parti med en brokig historia är Vänsterpartiet som grundades redan 1917. Då kallades partiet SSV – Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti. Även då befann sig partiet i vänsteropposition i förhållande till Socialdemokraterna och fram till 1990-talet anklagades de frekvent för att föra kommunistisk politik. Det var därför svårt att hitta samarbetspartners bland de andra partierna.
Partiet har bytt namn ett antal gånger sedan det bildades. 1921 kallade sig partiet ”Sveriges Kommunistiska parti” och 1967 bytte partiet namn till VPK – Vänsterpartiet Kommunisterna. 1990 var det dags för namnbyte igen för att försöka tvätta bort den kommunistiska, aktivistiska och radikala stämpeln. Kommunismen ströks dock inte ur partiprogrammet förrän 1990. Partiet har sedan dess kallat sig för Vänsterpartiet. Alltsedan starten har partiet styrts av en samling färgstarka och frispråkiga individer som till exempel Hilding Hagberg. Lars Werner, Lars Ohly och Gudrun Schyman.
Den röda nejlikan
Vänsterpartiet har en lång tradition bakom sig att vilja förknippas med den intensiva och röda färgen som står för revolution, kamp och frihet. 2006 byttes den något stela och blockliknande v-formen, med en centrerad blomma, ut mot en mer stiliserad röd nejlika. Under nejlikan stod det vänsterpartie
t med röda bokstäver. 2012 var det dags för nästa makeover och undertexten försvann och ersattes med ett vitt V mitt i själva nejlikan.
Partipolitik
2012 tog Jonas Sjöstedt över rodret och partiet fortsatte sin nya kurs bort ifrån kommunismens idéer om planekonomi, enpartistyrning och väpnade revolutioner. Partiprogrammet har genomgått en revidering till att omfamna feminism och socialism. Därtill har Vänsterpartiet lagt till en ekologisk grund i sin programförklaring. Viktiga idéer kretsar kring det kapitalistiska klassamhället och kampen mot patriarkatet. Det är framför allt dessa båda maktstrukturer man vänder sig emot, men i mångt och mycket påminner resonemanget om den marxistiska samhällsteorin,
I partiprogrammet diskuteras inte bara maktstrukturer som klass och kön utan även tanken med det ekologiska förhållningssättet. Här handlar kampen om naturresurserna och framför allt om hur de ska fördelas så rättvist som möjligt, men också om att förhålla sig till planetens begränsade resurser och värna om ekosystemet. Partiet tar också upp ett avsnitt om rasism och hur denna inställning leder till såväl exploatering som exkludering. Vidare ser sig partiet som sprunget ur arbetarrörelsen och bitvis verkar Vänsterpartiet vilja framstå som mer socialistiska än Socialdemokraterna. Partiprogrammet påminner i mångt och mycket om ett aktivistiskt brandtal.