Allting handlar inte om pengar, men mycket av politiken handlar om pengar eller beror på pengar. Pengarna styr och avgör i mer eller mindre omfattning inom många av politikens områden. En statsbudget är nödvändig för att man ska kunna driva olika myndigheter och genomföra olika reformer. Statsbudgetens intäktssida består bland annat till en stor del av skatter. En fråga om ofta och ständigt är aktuell är hur höga eller låga skatterna egentligen borde vara. Frågan avgörs dock inte endast på riksdagsnivå utan det ligger även på ett annat bord än riksdagens bord.
Mycket av skattetrycket i Sverige när det gäller vanliga invånare avgörs delvis av vilken kommun man bor i. Kommunerna har olika skatter och utgår från olika skattetabeller.
Förutom kommunalskatt så finns det även statlig inkomstskatt och värnskatt. Värnskatten är en katt som infördes redan år 1995 och som var tänkt att vara tillfällig. Den infördes i kölvattnet på den stora ekonomiska krisen som slog till med full kraft och drabbade Sverige i början av 1990 – talet. Namnet på skatten, värnskatt, antyder just att den var en motåtgärd. Staten behövde ta ut en högre skatt för att värna sig. Redan mot slutet av 1990-talet började det bli bättre ekonomiska tider i Sverige när den dåvarande statsministern Göran Persson lyckades städa upp i den svenska ekonomin. Stora avbetalningar på statsskulden gjordes. Men Socialdemokraterna behöll makten och värnskatten blev kvar. Inte förrän år 2006 lyckades borgerliga partier äntligen vinna ett val genom Alliansen, med Fredrik Reinfeldt som en stark ledare för Moderaterna. Han gjorde att Moderaterna tog en sväng mot politikens mitt, vilket kanske var nödvändigt för att vinna valet och fånga de osäkra mittenväljarna. Moderaterna samarbetade med de tre övriga borgerliga partierna Folkpartiet (numera Liberalerna), Centerpartiet och Kristdemokraterna och bildade Alliansen som vann valen 2006 och 2010. Men Moderaterna gick inte fram så hårt med borgerlig politik som de hade kunnat göra i sina valplattformar, som var gemensamma med de övriga partierna inom alliansen. Till exempel lät man ganska stora delar av arbetsrätten vara oförändrade och Moderaterna ville kalla sig för Sveriges nya arbetarparti. Kanske var det därför som värnskatten blev kvar. Istället genomförde man fyra jobbskatteavdrag under den första mandatperioden, och ett femte under den andra mandatperioden.
Det skulle bli en socialdemokratisk regering som skulle få avskaffa värnskatten. I förhandlingar med partiet Liberalerna och partiet Centerpartiet nådde man fram till en uppgörelse, ett januariavtal. Ett av avtalsvillkoren i januariavtalet är att värnskatten ska avskaffas.
Kanske ä det en positiv nyhet för många moderata väljare också. Bland annat småföretagare som till exempel håller på med att sälja sina fakturor de månader när man har ett negativt kassaflöde för att förbättra likviditeten. Eller som fakturerar för allt vad tygen håller. Relativt få socialdemokratiska väljare får några löner som gör att de påverkas själva av värnskattens vara eller icke vara. Kanske hade många socialdemokratiska politiker gärna velat att värnskatten hade blivit kvar.
Ännu är dock inte värnskatten ett avslutat kapitel. Vad som står i januariavtalet är en sak men innan det klubbas i riksdagen är det inte beslutat fullt ut.