Politik handlar i grund och botten om att i offentliga sammanhang styra samhället i en önskad riktning.

Republiker och monarkier

I republiker så är den högst uppsatta politikern presidenten. Premiärministern är strax under och har ofta hand om inrikespolitiken på ett ledande plan. Presidenten är statschef och representerar landet vid exempelvis statsbesök från andra länder. I till exempel USA är presidenten även överbefälhavare vilket innebär att denne kan beordra militären att utföra olika aktioner.

I monarkier så är den högst uppsatta politikern statsministern tillika regeringschefen. Monarken (kungen eller drottningen) är statschef och har samma uppgifter som beskrivs ovan. I Sverige så är Carl XVI Gustaf statschef men bär inget politiskt mandat eller beslutsfattande mer än att vara ordförande för Utrikesnämnden vars konstellation utgörs av olika politiker.

Lagar, förordningar, direktiv med mera

I Sverige stiftar riksdagen lagar och i andra länder är det ofta parlamentets uppgift. Alla är förpliktigade att förhålla sig till de lagar som finns utfärdade, så även de politiker som stiftar om den. Förordningar och direktiv utfärdas av regeringen och kan sägas styra den offentliga makten (myndigheter, domstolar och så vidare). Medborgarna har rätt att ta del av dessa förordningar och direktiv genom att hävda offentlighetsprincipen.

I Sverige har vi fyra grundlagar (2019): Yttrandefrihetsgrundlagarna, tryckfrihetsförordningen, regeringsformen och successionsordningen. Dessa är svåra att ändra och kräver två riksdagsomröstningar med ett val emellan för att ändringarna ska kunna aktualiseras. Det innebär att för att avskaffa monarkin krävs en grundlagsändring där successionsordningen högst troligtvis tas bort (det krävs ingen rangordning för vem som ska få ärva tronen om ingen monarki finns).

I Sverige råder negativ parlamentarism vilket innebär att för att utfärda en lag får en majoritet av riksdagens ledamöter inte aktivt avslå en väntande lag. Således räknas en blank votering som ett ja om en majoritet av riksdagens ledamöter är för ett lagförslag eller en lagändring.

Partier

I de flesta demokratier återfinns så kallade partier. Alla medborgare har rätt att inför ett nytt val registrera en partibeteckning, och för att processen ska gå snabbare kan man med hjälp av låneguiden Zmarta.se hitta ett lämpligt lån som kan bekosta en jurist tillika notarius publicus.

Partierna är ofta orienterade efter en viss ideologi eller politisk åskådning, vilket kan handla om socialism, liberalism, kapitalism och så vidare. I Europaparlamentet har man istället för partier olika grupperingar där respektive parti är hemmahörande i respektive grupperings åskådning. Europas vänsterpolitiker är alltså placerade tillsammans medan Europas högerpolitiker har sin gruppering.

I dagsläget ligger spärren för ett parti att få inträda i riksdagen på 4 procent. Det innebär att partiet måste ha fått minst 4,0 % av de sammanräknade rösterna till riksdagsvalet. I praktiken kan alltså ett parti som fått 40 % av rösterna eller mer utesluta de partier som ofta ligger på gränsen mellan att stanna kvar eller portas. Väljarna är alltså de som har makten i ett val.