Romanen Kallocain utspelar sig i ett framtida kontrollsamhälle där människorna hotas både av krig och statliga spionkameror. Människan har tvingats under jord för att överleva. Angiveriverksamheten blomstrar och det finns elektroniska öron överallt. Denna roman är skriven i dagboksform av den svenska författarinnan Karin Boye 1940.

Inre konflikt

Staten har sett till att människorna i denna dystopi lever i olika grupperingar under jord, där de också arbetar. Dessa olika grupper får under inga omständigheter ha samröre med varandra. Detta statliga kontroll- och förtryckarsystem når sin absoluta höjdpunkt när Leo Kall uppfinner drogen Kallocain. Denna får alla som dricker den att tala sanning och den används för att söka upp potentiella statsfiender. Leo Kall upplever dock konfliktfyllda känslor. Det finns något mer än detta kontrollerade liv som pockar på uppmärksamhet. Det är inte bara kärleken till staten som driver honom att uppfinna Kallocain utan också en önskan att veta om hans livs kärlek verkligen är besvarad.

Denna politiska roman har många bottnar men den är fortfarande högst aktuell, då det fortfarande finns diktaturer där människorna lever i ren skräck för landets egen polismakt. Inspirationen till handlingen hämtade Boye, som många andra, i det samtida Sovjet och Tyskland.